måndag 11 januari 2010

10-11 Januari 2010

I söndags kom Angel & Ines och hälsade på här hemma för första gången.
En konfrontation som faktiskt gick riktigt bra trotts allt. I början skällde Sirius rejält, men Angel var så duktig och utövade en massa lugnande signaler och talade om att hon inte var farlig och att det var hans ställe, i övrigt brydde hon sig inte alls att han stod och skällde i hennes öra heller.
=P
Till slut lugnade han ner sig och de busade lite grann, han har dessutom vant sig vid Ines numera och gav henne massa pussar och kunde ligga bredvid henne i soffan till och med. Efter ett tag gick vi en kort promenad med dom och jag kunde pröva lite nya grejer som jag lärt mig av Linda, bla hur jag avleder när han blir nervös och därför biter på mig, och det fungerade faktiskt hur bra som helst.

I dag, måndag, har Sirius fått en ny "mat-leksak" som var mer utmanande för honom och det tyckte han va jätte kul och mumsigt! Den är i form av en "flaska" med ett rep i med vilket han då ska få ut maten/godiset. Jag lät honom lista ut helt själv ifrån början hur han skulle göra och det tog tusan inte lång tid alls! Sirius är verkligen väldigt smart, vilket gör det desto mer utmanande att tillgodogöra hans mentala behov.
^.^
Vi har dessutom övat en del inne i stan när det var mycket folk ute och jag tycker att han verkar vara lite mindre spänd numera bland så mycket folk, vilket är väldigt bra.

I skogen ikväll sprang han som vanligt lös och snokade omkring, det är så härligt att vara ute med honom på sådana turer, och han var lika duktig som vanligt och lite till. Vi såg nämligen först en person som gick förbi oss på nära håll, Sirius titta lite men sen valde han att inte bry sig och snokade vidare, sedan träffade vi på en person som var ute med sin labrador [som även den var lös] och då stannade han till, men vi vände och kallade på honom och han kom nästan direkt, bara en liten stunds tvekan.
Sist fick vi syn på något märkligt när vi var på väg hem igen. Jag har ingen aning om vad det var, men jag tror det var någon form av rovdjur. Den var stor [nästan i Sirius storlek] och svart [ingen ägare i närheten så hund var det nog inte] och när den fick syn på oss närmade den sig på avstånd [mest var det nog Sirius den tittade på...] Sirius fick ju syn på den men lydde när ja sa att han skulle följa oss, han höll dock koll på den tills vi kom utom synhåll [och det gjorde vi med]. Han sa heller ingenting under hela tiden.

Först såg jag den korsa vägen en bra bit framför oss och att den var på väg snett åt vänster, sedan fick den syn på oss och stannade. Den kom runt bakom oss i en båge allt eftersom vi fortsatte vandra, men höll sig dock hela tiden på avstånd. Det var just det beteendet som fick mig att undra vad den kunnat vara för slags djur, först såg det ut som ett stort får eftersom den var kort i kroppen och lite fluffig, ett konstigt huvud hade den med och öronen syntes typ inte, men den var ändå för stor och verkade bete sig mer som ett rovdjur både på rörelser [lite lunkande men ändå smidig gång] och hur den uppmärksammade oss.

2 kommentarer:

  1. Det går värkligen frammåt hör jag:)
    Toppen att du försöker mätta hans mentala behov:)
    Men lät intressant om hur Linda lärt dig hantera honom när han naffsar å blir nervös, då det funkade så bra skrev du,hur gjorde du då? gör han inte om det nu då menar du?
    Undra vicket djur det var ,lät spännande å läskigt,men tur att Sirius var så duktig:)å att komma när labben kom o.s.v, duktitgt;)

    SvaraRadera
  2. Jag gör som så att jag skriker AJ!, med rätt gäll röst, och sen drar jag fram en bitleksak som jag har med mig i fickan så att han får tugga på den istället, på så vis slutar han ju med att bita på mig och han verkar förstå det nu. Lite återfall får han ju dock men vi har ju precis börjat med det, han vet nog inte riktigt vad han gör när han blir så nervös heller.

    Hehe, ja vi har funderat massor på vad det kunnat vara för djur.. synd man inte har lika bra syn som Sirius. =P

    SvaraRadera