Idag var vi på Lady&Lufsen [en djurbutik i stan] och träffade Linda Hill, hundpsykolog.
Linda har bott och jobbat i USA med hundar i ett flertal år där hon hjälpt till på olika djurcenter och då även omplacerat och rehabiliterat hundar. Hon har haft ett par egna större hundar tidigare men har numera tre mindre hundar, bla en Cockerspaniel som Sirius fått träffa en stund idag med.
När vi kom in i butiken och träffade Linda, reagerade Sirius ungefär som vanligt med rädsla och ovilja. Fnysningar, skäll och lite morr ingick i hans repertoar. Som jag fått veta tidigare, ska sådant beteende ignoreras i hans fall när han träffar folk och andra hundar. Eftersom han är väldigt rädd måste allting vara positivt i sådana situationer. Dock om han nafsar eller liknande ska man säga till [ej med skarp röst, men bestämt] och sedan avleda med ett kommando eller liknande. Sedan är det beröm, beröm, beröm.
Efter en försiktig start till att vänja honom vid Linda [och annat folk som kom och gick] började Sirius slappna av lite grann. Inte konstigt för allt gick ju enligt hans villkor. Det viktiga är att man ändå fortsätter att tänja på gränserna lite och se hur han reagerar på det, om det är okey går det bra att fortsätta att tex titta på honom samtidigt som han får godis, men om han reagerar "starkt" på det går man tillbaka ett steg. Det är viktigt att man gör detta så att han hela tiden får positiva erfarenheter, och att man INTE går över gränsen för vad han tycker är bekvämt.
Efter att ha följt detta, och att förbipasserande blivit instruerade i att vända ryggen till när de skulle passera honom [vilket fungerade utmärkt] slutade vi träffen med att Sirius kände sig såpass trygg så att han kunde lägga sig ner, självmant och på kommande ifrån Linda och även med att hon fick klappa honom flera gånger medan han satt avslappnat bredvid henne. Och allt på dryga timmen! Så där ser man verkligen hur snabbt och lätt det går med rätt metoder.
För övrigt fick vi även höra att hon tycker att Sirius är en väldigt fin, lättlärd, trevlig hund och att hon gillar honom skarpt, vilket jag knappast kan hålla med mindre om.
^.^
Numera ska vi även träffa Linda och övrig personal på Lady&Lufsen så gott som varje fredag för att vänja honom vid folk. Vi ska även socialträna på rätt sätt med vänner och bekanta så gott som varje dag [flera gånger per dag dessutom], lära honom namn på folk, saker m.m ska vi med göra. Och gå på skogs promenader så klart.
Vi har även börjat utfodra honom på ett annorlunda sätt, detta genom att dels lägga fodret i en aktiveringsboll så att han själv får "jobba" för födan lite mer, och sedan genom att gömma resten så han får leta efter maten. Dessa moment involverar dessutom en och annan "äcklig" sak som tex gurka eller liknande som "ingår" i maten, men även en och annan extra god matbit [detta för att öka upptäckts lusten och som överraskning].
Vi valde att ge honom maten på detta sättet eftersom han har varit lite av en "hetsätare", vilket tydligen indikerar att något behov inte blir mött och oftast är det då just behovet att leta och jaga efter maten. För att bli serverad måltiderna i skål är knappast naturligt för en hund eller varg i det vilda, om ni hajar poängen? ;D
Just den sista ovanstående idén fick jag genom nätet, alltså inte ifrån djurpsykologen, på en kennel sida.